Från eldsjäl till engagemang

Det är inte lätt att blogga till musik. Folkmusikbandet Kolonin bjuder på mysgung i konferensen sena timme. Musik är ett välkommet inslag i det annars informationstäta programmet. 

Senast pratade Ulla Lindqvist om en studie hon gjort för UNESCO om vad elever behöver och vad de får med sig i sin utbildning efter framtiden.

Hon konstaterar att läraren är helt avgörande för vad eleverna får med sig. Det är bra därför att det betyder att många lärare kan känna sig sporrade och känna en tillfredsställelse i att ge järnet och se hur elever växer och utvecklas i sin kompetens om hur ett hållbart samhälle skapas. Däremot är det mindre bra därför att det betyder att det fortfarande hänger på individuella lärares engagemang i vilken grad utbildning för hållbar utveckling, ESD, genomsyrar skolvärlden.

Från att vara en engagerad lärare till att vara en eldsjäl är steget kort. Eldsjälar kan uträtta ett stort och vikitgt arbete. Men eldsjälar kan också brinna ut. Förklarligt, med tanke på att det ofta innebär att kavla upp ärmarna och ta tag i ett obekvämt ämne. Ett ämne som också påverkar oss vuxna och tydligt blottlägger alla brister som finns i den här världen och utsikterna inför framtiden. Det kan väcka tankar om vårt eget individuella ansvar, vad vi för vidare till våra barn och elever. Arbetet sker ofta med knappa resurser och i motvind. Det blir efter ett tag tjatigt att försöka dra i temadagar, schemaändringar och försök till fortbildning. Kanske tycker andra att det är en bra idé, men att tiden inte finns för att lägga till något i deras redan späckade lärarscheman.

Inte bara det. När man väl är på en plats där ESD ska äga rum slås man av komplexiteten. Utbildningen ska bidra till att utveckla innehåll, arbetssätt, partnerskap med ”övriga” samhället, stödja elevernas kunskap, förmågor och värderingar. Det kan man göra genom att använda strategier för ämnesintegration, inflytande och samarbetsinlärning och skolorganisation. Eleverna ska genom det tillgodogöra sig självförtroende, känna sig delaktiga, känna en förståelse för utbildningen och en lust att lära vidare om hållbar utveckling. Pust!  Det är inte gjort på en kafferast…

Bevis efter bevis följer på att ESD måste integreras och bli ett perspektiv i undervisningen. Annars kommer det inte att gå. Det är helt enkelt inte möjligt att uppfylla dess fulla potential på något annat sätt. Konferensen har visat många exempel på att det går att komma långt med hållbarhetsarbetet på skolor. Gemensamt för samtliga är att ingen ensam person har lyckats åstadkomma ett lyckat projekt. Alla talare idag vittnar om samarbete och helhetssyner. Om gemensamt lärande och gemensamma visioner för vad man vill uppnå med utbildningen.

Ungdomarna själva håller med. Att få se så många aktörer som samlas och diskuterar hållbar utveckling har varit en framgångsfaktor för konferensen. Hugo som har träffat politiker i Bryssel berättar hur viktigt det var att se deras engagemang. Han konstaterar att han är mer hoppfull nu än vad han var innan. Om man tidigare har tänkt att det är hopplöst och sedan möter politiker förstår man att det finns människor som brinner för det här.

Att förlita sig på eldsjälar för att driva och genomföra utbildning för hållbar utveckling är inte en framkomlig väg, men ett stort delat engagemang är det.